torsdag 26 juli 2012

Livets bröd

Igår, på sommarens varmaste dag gjorde vi en liten utflykt. Det hela började för ett år sedan då min fru reste till Polen med stiftsstyrelsen och träffade Marianne Berglund. Hon och hennes man Helge driver ett eget jordbruk komplett med kvarn och bageri. Men eftersom att vi ibland är lite sega på att komma iväg på saker så dröjde det mer än ett år innan vi åkte de 3,4 milen till Kungsgården. Vi började i det hemtrevliga fiket med att prova mjölet i en lite mer förädlad form nämligen vaniljbullar. Hade det inte varit så varmt kunde man druckit kaffe ur någon av de udda kopparna som Marianne samlar på. Vi köpte också lite mjöl ifrån kvarnen och tittade lite i bageriets bakbok som också finns till salu. Innan vi åkte frågade jag om vi inte kunde få titta lite på kvarnen så Marianne ringde hem till sin man och meddelade att vi skulle komma.
Så här glad blir en matnörd när han får träffa på en riktig mjölkonnässör med rejäla doningar till kvarn: Helge Berglund.

Här tittar vi på maskinen som rensar spannmålet innan det kan malas. Bort med ogräsfrön och annat bös.
















Här har vi själva kvarnen. Inköpt ifrån Osttiroler Getreidemühlen i Österrike 1991 och byggd för familjens behov då. Kvarnstenen är av granit.

Här står Helge vid gårdens andra kvarn. En kvarn som höll på att bli gårdens första. Den har ett likadant malverk som den första kvarnen men dubbelt så stor sikt. Då 91, så stod den i malpåse men ägaren ville inte bli av med den då. 2007 var den dock till salu och mjölbehovet större. Det är spännande, när man startade den ekologiska mjölproduktionen så såldes deras mjöl i affärer från Hälsingland till Uppsala, om inte ännu längre. Men sedan kom en ekologisk boom och konkurensen ifrån de större kvarnarna gjorde att man var tvungen att tänka om. Utöka, avveckla eller utveckla. Det var då bageriet startades.


Den här kvarnen har en dubbelt så stor sikt så numera är det den man maler mjöl som skall siktas.

Helge maler nästan varje dag till bageriet och för försäljning. här till vänster LV, lantvete och till höger RS, rågsikt. Kassen med påsar är till konsumenter. Och mjöl från Ovansjö kvarn säljs i alla konsum gävleborgs butiker.

Här är mjölet vi köpte med oss. Och två bröd från bageriet, en fruktlimpa och ett lantbröd med fetaost och oliver. Adressen och information hittar ni på www.berglundsbageri.se



fredag 20 juli 2012

söndag 15 juli 2012

Jag har ätit pannkaka...

Rubriken kommer ifrån filmen Yrrol där det blinda varubudet glatt förkunnar sin lunch. Idag äter jag holländska pannkakor till frukost. Sex mil härifrån ligger Margretehills pannkakeri. Storkökspannkakor de också, men med 6 mil transport istället för 160...

måndag 9 juli 2012

Tapetserat

Inte så illa pinkat för att inte fått upp lister och foder ännu. Att räkna var inte så lätt. Jag missade nog en meter vägg. Men då vi köpte en extra rulle räckte det ändå.

söndag 8 juli 2012

Sniglar

Stötte på Hilkka på vår kvällspromenad. Hon berättade glatt att hon tagit ihjäl 200 sniglar idag och delade med sig av sina bästa snigelmördarmetoder. Man går en tur och har ihjäl sniglarna. När man går tillbaka har det kommit nya för att festa på de som dödats, så kan man ta dem också. Nu blev det ingenting mer än några smultron i odlingsväg i år så jag bekymrar mig inte jättemycket över mördarsniglarna. Men de är ju äckliga. Och nästa år kanske det blir lite mer ätbart.
När  vi kommit närmare hem såg vi den här läskiga typen. Antagligen en mördarsnigel som parat sig med en huggorm.

Jo, Hilkka berättade också att både Aftonbladet och Expressen hört av sig till henne och köpt bilder av GD så det blir nog rikstäckning på den här historien.  

Strömavbrott

Igår gick strömmen på eftermiddagen. Först tänkte jag inte på det, det var ju dagtid. men när en av mina kollegor skulle gå på toaletten blev det problem. Det är ju inte alla toaletter som har fönster. Tur att han har en så förberedd kollega som mig som alltid har en ficklampa på mig. En Gerber tempo som jag haft i fickan sedan jag fyllde 25 för snart fyra år sedan. Den har tappat färgen av att legat i min ficka och nuförtiden är den lite trixig att få igång. Det är fjädern som behöver få sig lite kärlek. Det är ju en sådan ficklampa som man vrider på batterilocket för att sätta på. Går att köpa för ca 200 kronor. Och det får man nog ge för en lite bättre ficklampa.

Ja, i alla fall, så länge det var dagtid så gör ju inte ett strömavbrott så mycket. Men det höll i sig till 20-tiden. Och att laga mat utan el är inte världens lättaste. Som tur var så åkte vi hem till Gävle och där hade inte strömmen gått. Van friluftsmänniska så skulle jag plocka fram gasköket. Men kylskåp och frys mår ju inte jättebra av att vara utan ström. Några timmar tål de om man inte öppnar dem alltför mycket.
Energimyndigheten har några råd. Du borde kanske ha några ljus och en ficklampa. Jag har för övrigt alltid en ficklampa vid sängen. Guld värt då det oftast är mörkt när man sover. Och ibland vill man gå till köket utan att väcka hustrun genom att tända sänglampan.

fredag 6 juli 2012

Slipning och målning

Idag har slipning och målning stått på dagordningen. Först slipningen av väggarna så att det går att tapetsera på måndag, sedan ägnade jag nästan en timme åt att försöka få igång vår skräpdammsugare. Den vill inte riktigt längre. Antagligen för att den är skräpdammsugaren som jag suger slipdamm, grus och sådant med. Jag hann med att måla taket en gång. Med fem minuter till godo innan vi fick middagsgäster. Men det är verkligen ett hetsigt semesterschema som jag fått.


onsdag 4 juli 2012

svenskt skogsbruk

Blev idag upplyst på facebook om en ny artikelserie i Dagens Nyheter. Om skogsbruk. Nu förstår ju jag, som har en fru vars familj i alla tider har värmt huset med egen skog och byggt en hel del bodar och bryggor med trä från egna skogen. Men det finns ju gränser för hur man får bete sig.
också enklaste uttryck som ”dra åt skogen!” (det vill säga åt helvetet, obegripligt på de flesta språk) antyder att skogen intar en metafysisk plats i svenskens sinne. Där finns både paradiset och det andra stället. Den står för frihet och dödsbringande förtrollning, där blir man förlorad eller frälst, där ruvar den farliga kvinnligheten, där växer svårmodet och hänförelsen. ”Gud är inte död, men har flyttat från kyrkan till skogen”, noterade psykiatrikern Nils Uddenberg häromåret. Men då antar jag att det spelar roll att de skogar som inspirerat katedralbyggarna numera mest liknar ett parkeringsgarage. Trångt mellan pelarna och lågt i tak. Det blir en annan sorts andakt.
Frågan är också vem som drabbas. I storstäderna är all skog viktig. Men där det finns fler träd än arbetstillfällen så är skogen helt plötsligt någonting som betraktas med speciella ögon. Det är som taget ur sovjet. Eller kanske USAs jakt på naturgas. Allt skall skövlas till vilket pris som helst.
Hans Åfeldt säger att skogen blivit en klassfråga. ”Det är vi i skogslänen som är underklassen. Stadsborna får ha sin skog i fred.” Det tar ett tag innan jag inser att det som låter som en paradox är en bisarr realitet.
Stockholmaren kan ta cykeln till en trollskog och vandra där i timmar utan att stöta på en väg. I det skogigaste bland landskapen kan Hans Åfeldt inte knalla i en kvart bland virkesåkrarna utan att hamna på kalhyggen. I Stockholm är skyddszonen mot hänsynslösa hyggen tre mil från staden. I Storfors är det fem meter från husknuten. Kanske är det förklaringen till att stadsborna är de sista att uppfatta förvandlingen av landskapet.
Slutklämmen är ett sorgligt bevis på människans metdiska grymhet. Vår arvssynd. När ett träd är för grovt för skogsmaskinen och antagligen helt "värdelöst" för industrin, ja då skall det fällas ändå, för så har ledningen sagt.
På hyggets tredje dag stod några praktfulla träd närmast husen kvar. Bland dem en väldig gran, 270 centimeter i omkrets, troligen ett av Storfors äldsta vittnen. Då har bolaget ändrat sig i sista stund? Nej, inte alls, trädet är bara för mäktigt för skördaren, måste tas ned för hand, upplyser maskinisten. Jag förstår, så här grovt virke är förstås extra begärligt? ”Nej, den här vill inget sågverk ta. Den står så nära huset att den är säkert full med spik efter fågelholkar.” Så vad blir det av den? ”Massa, papper eller kanske blöjor.”
Lokalt är det Norrsundet som drabbats hårt. Kommunen sålde fastigheterna mitt i centrum för två kronor och sedan avverkade den nya ägaren parken centrum. Måste ha blivit en väldigt bra avkastning på pengarna för köparen...

tisdag 3 juli 2012

Hyvling och spackling

Idag köpte vi ett verktyg jag funderat på sedan jag såg det för första gången. En skarvhyvel. Fiffigt litet tyskt gjutgods för 250 kronor. Idag önskar jag bara att vi köpte den då vi såg den för första gången istället för nu när vi redan renoverat de andra två sovrummen. Efter lite trixande med inställningen av bladet tog den alldeles lagom mycket. Skarven känns nästan inte. Medan jag skar skarvar spacklade min fru alla skarvar och hål som blivit.

Här syns förhoppningsvis hur skarven blivit efter hyvlandet. Jag fotade med blixt för att få åtminstone lite skugga av tapeten.

Lök.

Jag hittade några lökar i kylskåpet. En är ekologisk. Gissa vilken.



En ledtråd kan man få på youtube i form av en flickas sötpotatisexperiment.

måndag 2 juli 2012

Smultron

Årets andra smultron. Det första hann gå in i hustruns mun innan jag fick upp kameran.


Semester

Min semester började oficiellt idag. Det här är vad jag har åstadkommit hittils. Inte så illa med tanke på att jag var tvungen att ta en promenad för att handla mera golvpapp. Fortsätter det här tempot kanske det går att tapetsera till helgen. Jag måste också passa på att rekommendera alla som har den minsta platsen hemma till att köpa en arbetsbänk. Den jag har kostade 100 eller 150 kronor på överskottsbolaget och vi köpte den  efter att vi gjort om det första sovrummet. Den besparade mycket ryggont till rum två och har kommit väl till pass för en del andra projekt också. Ett måste för hemmafixaren

Besök i Ockelbo.

Vi var på Ockelbo marknad i helgen. 30-års jubileum så det var galet mycket folk. Lång bilkö för att ta sig in i samhället. Och ungefär samma utbud som det brukar vara. Strumpor, t-tröjor med obscena tryck, kryddor och kinesiska plastleksaker. Min fru köpte mig en skinnplånbok, vi  fyndade fyra pocketböcker för 50 kronor och så köpte vi munkar och lakritsremmar. Sedan var vi färdiga med marknadsdelen. Vi besökte vänner och åt middag. Vi fick se på det nya tillskottet bland djuren. Tre kalvar. En tjur och två kvigor. Fjällkor från Älvdalen. Ett tillskott till de fyra kor han har sedan tidigare.
Vi tittade lite på en del andra projekt som finns i pieplinen för dem också. Eller kanske mest för honom. Ny djurhall bakom lagården. Kanske en häst till dottern i familjen. De har får också men just nu var de på bete ute i en annan av byarna. De hade haft besök av varg för ett par veckor sedan. Kvinnan i huset närmast dem hade hört hur hundarna blivit helt galna och gått ut för att se vad som stod på, fåren stod ihopkurade och en varg lurade en bit ifrån dem. Hon skrek så den försvann som tur var. Lika lyckliga är inte alla.